Frågar man små barn vad de drömmer om så kan de berätta hur mycket som helst.
Frågar man ungdomar vad de drömmer om så kan vissa berätta medan andra säger att de inte har några drömmar.
Frågar man vuxna om drömmar säger majoriteten att de inte har några eller att det är inte lönt att ha några för det blir aldrig så ändå.
När slutar vi att drömma? Slutar vi att drömma eller är det så att vi inte vågar uttala våra drömmar?
Jag läste idag att det räcker med EN negativ kommentar för att ta död på någons dröm.
Jag tror att vi har drömmar men vi ser dem som drömmar och att det är något tramsigt.
Har DU någon gång tagit död på någon annans dröm? Jag tror inte att någon vill ha detta på sitt samvete samtidigt som jag ser hur ofta detta sker i jante-Sverige.
Vi gör det inte för att vara taskiga (hoppas jag) utan för att vi bryr oss om den andra personen och när vi bryr oss om en annan måste vi berätta sanningen även om vi inte vet hur sanningen är.
Vad är det vi menar med att bry oss om en annan människa? Som jag ser det så vill vi inte se någon vi tycker om misslyckas. Men vad är det som är så hemskt med att misslyckas? Får man bara ett försök? Kan man inte lära sig av misstagen?
Eller är det så hemskt att du är rädd för att den andra personen ska lyckas med något som inte du gjort/vågar göra?
Jag ser båda i skolans- och egen företagarnas värld hur man dödar andras drömmar.Samtidigt som jag ser att många vuxna klär in sina drömmar bakom en fasad: Lotto, tipset..... För så många satsar idag sina pengar inom spelindustrin för att det är roligt. Det är helt ok för min del att du spelar men jag tror att folk gör det för att de vill vinna pengar och kunna förverkliga en dröm, inte för att det är roligt. Tror ni att alla som spelar gjort detta roliga om inte pengar fanns med i bilden?
Kanske handlar det i stället om val. Du har ständigt olika val att ta ställning till i livet.
Har du modet att göra ett aktivt val? Har du modet att stå upp för ditt val även när du får negativa kommentarer eller det blåser motvind? Vågar du göra de aktiviteterna som tar dig närmare din dröm? Vågar du stå för din dröm? Vågar du jobba för att din dröm ska bli verklighet?
Kan du välja att uppmuntra någon annans dröm istället för att "vara rädd om dem"? Vågar du se på dig själv och ställa frågan: varför tror du att du har rätten att rädda någon annan från deras dröm?
Har DU någon dröm?
Om inte: När slutade du drömma? Vem dödade dina drömmar? Vad krävs för att hitta tillbaka eller skapa nya drömmar?
Om ja: Grattis! Lycka till! Vilket stöd behöver du för att nå den? Vilka är dina supporters? Har du gjort en plan?
Detta är bara mina tankar. Men genom alla jag har mött genom mina år i skolans värld, idrottssammanhang och genom att jobba med personlig utveckling så kan jag säga att fler dödar drömmar än lyfter dem, flera vågar inte stå för sina drömmar och de flesta är rädd för att misslyckas.
Vi vill andra människor det bästa för dem men vi har ingen rätt att styra andras liv.
Jag vet även att alla människor har misslyckats mängder med gånger och har det bra idag pga. att de uppmanades att fortsätta träna och misslyckas för att tillslut lyckas. Hur jag vet det? Alla barn, ungdomar och vuxna (som inte har ett funktionshinder) går varje dag. Om de inte hade fått lov att misslyckas och träna skulle vi krypa eller åla oss runt i samhället.
Citatet säger: Om du siktar på mot stjärnorna så hamnar du bland trädtopparna.
Men jag säger varför sikta på trädtopparna när det finns fotspår på månen? Sikta på månen och om du misslyckas så landar du bland stjärnorna.
